De ting som gör skillnad

av T. Austin-Sparks

Originalets titel: Things That Differ.
Ur: "A Witness and A Testimony", Jul-Aug 1927, Vol. 25-4. (Översatt av Lars Widerberg)

Brist på andlig uppfattningsförmåga och urskiljning orsakar mer förvirring, förlamning och ineffektivitet och flera misslyckanden i det kristna livet och uppdraget än vi anar.
Denna brist är i sig själv tecken på en rad saker, men i grunden visar den upp utebliven tillväxt och mognad i anden. Vi ser i detta en andlighet på nybörjarnivå, i dess begynnelsefas. Många av Herrens egna, sant pånyttfödda har mognat som män och kvinnor, rika på erfarenheter i fråga om kristen verksamhet och mjuka av tiden som runnit. De har mitt i nyckernas och trendernas flyktighet, mitt bland drömmar, romantik och idealitet känt på den kärva verklighetens kalla vindar och vunnit stadga. Deras förmåga till sympati har vuxit med insikten om människors svaghet och smärta. De är vänliga och godhjärtade och bär på den sortens insikt som skyddar dem från överlägsenhet och extremism. Ändå är de omogna, till och med mycket omogna i fråga om den inre människans duglighet vilken krävs för de ting som gör skillnad.

Det är näst intill omöjligt att lägga för stor tonvikt på det faktum att endast en enkel omvändelse på intet vis tillfredsställer Gud i förhållande till hans synsätt och eviga syfte. Var och en av nya testamentets böcker skrevs ”för att göra de heliga allt mera fullkomliga och därigenom kunna utföra sitt uppdrag”. Ef 4:12.

Till dessa särskilt viktiga särskiljanden hör nödvändigheten att lägga den naturliga människans liv med dess temperament, disposition och konstitution under nåden för att själslivet ska nås av renhet och mildhet. Denna omvandling är inte liktydig med att uppleva den inre människans skärpande och stärkande med syfte att tjäna på andligt sätt också med andliga gåvor. Det finns många välvilliga och godhjärtade kristna som saknar erfarenhet av denna sistnämnda verklighet.

Den ena kategorin har en passiv hållning trots allt gott verk men den andra kategorin har förmåga att se bortom och igenom. De förstår utifrån andlig bedömningsförmåga (inte med hjälp av skarpsinnigt naturligt bedömande) huruvida en sak hör till Gud eller ej och var gränserna går för Herrens samtycke, godkännande och bekräftelse.

Man finner många ”märkvärdiga arbeten och tjänster” i Hans Namn vilka saknar samband med Honom - och endast det som Fadern gör klarar att bära Hans märke. Att kunna se den skillnaden är att kunna bedöma på andligt vis. Det är inte allt verkande för Gud som bär gudstjänstens särmärke. Ett barns allvarligt menade önskan att hjälpa mamma resulterar ofta bara i mera arbete för modern. Sammalunda på gudstjänandets område - det finns en avgörande skillnad mellan att engagera sig i arbete i Hans Namn, vilket verkar vara gott, rätt och nödvändigt - och till och med skriftenligt - men vilket saknar möjlighet att uppnå Hans standard ens när det ser ut att vara framgångsrikt; skillnad mellan detta och verkligt tjänande.

Det verkliga tjänandet spirar ur en upplevelse och uppenbarelse av självlivet, vilken för till ett slut på alla försök att uträtta något för Gud. Sedan följer en uppenbarelse av Herren som gör andlig tjänst möjlig. Vi får vårt särmärke som Guds folk och tjänare genom de sammanhang och ting Herren har uppenbarat sig för oss - och vilka han kommer att uppenbara sig för oss - Apg 26:16. Detta anger gräns för all duglig tjänst.